Josefine Karlsson

Bearbetningen av min gammelfarmors bortgång har varit det jobbigaste jag gått igenom, och än är det en lång bit kvar. Dom nätter jag inte ligger sömnlös på gråter jag mig istället till sömns på. Jag försöker gå vidare men det känns som om jag bara gräver mig djupare ner. Trots det har jag försökt se bortom allt och tagit en dag i taget, försökt få tillbaka livsglädjen och lyckats bättre än jag hoppats på. Av den anledningen kom dagens besked som en jävla käftsmäll. Beskedet att farmor och farfar fått ta det snabba beslutet att avliva sin hund då cancern spridit sig för långt. En cancer vi mer eller mindre visste om. Att förlora ett djur är precis lika jobbigt som att förlora en människa. Det här är ofattbart. Mitt älskade lilla hjärta. Jag är tillbaka där jag började och jag vet inte om jag klarar av att bearbeta en bortgång till... Tell me it's a fucking nightmare.