<3
Jag har bitit ihop, kanske alldeles för länge utan att visa någonting utåt. Men jag är för svag för att orka hålla emot mer. 18 år. I 18 jävla år har du alltid funnits hos mig, alltid. Vilken dag som helst är du borta och det gör så fruktansvärt jävla ont att se dig tyna bort mer och mer för var dag som går. En känsla som är obeskrivbar och samtidigt är jag så rädd, så jävla rädd för döden. Jag har aldrig förlorat någon som står mig så nära som du gör och du kommer att bli den första. Det är så sjukt svårt att förstå hur nära man egentligen kan komma en person. Men för ditt eget bästa vill jag att det ska ta slut nu, bara få ett slut på ditt lidande. Men jag vet inte om jag är redo att släppa taget än. Inte föränn jag vet att jag kommer slippa gå igenom det här själv, det klarar jag aldrig. Jag är så jävla rädd för att bli ensam nu. Varje dag som går är ett helvete och när som helst kommer jag att bryta ihop. När du dör ska jag leva åt dig. Tills dess kommer jag aldrig att bli mig själv igen. Jag älskar dig, Gunborg Maria Wernborg <3
Kommentarer
Trackback
