Fuck.
Allt går åt helvete. Allt blir bara fel. Allt känns så förvirrande och jag vet inte ens vad jag vill. Jag vet inte ens vart jag har mig själv längre. Ingenting blir som jag vill och tänker. Ingenting.
Och semifinalen vi spelade idag kan vi bara glömma, förlust med 2-1. Därmed ingen final för oss i år på Strömvallen. Där man upplevt tre av dom lyckligaste ögonblicken i hela sitt liv, dom tre senaste åren i rad då vi vunnit DM-guld. Den känslan är obeskrivlig. Men i år tog det slut, som allt annat. Bara att komma igen nästa år?
Min fot nådde också nästan sitt slut idag, trodde jag, på matchen. När det återstod kanske 10 sekunder(?) skulle jag precis skjuta iväg ett skott mot mål då en motståndare satsade allt för att få tag i bollen men istället träffade ovansidan/vristen på min fot. Det bara small och sen låg jag ner på planen och skrek av smärtan. Men sen grät och skakade jag mest för att jag hade så jävla ont och för att vi hade förlorat matchen. Så tränaren fick komma och linda och spraya foten med kylspray samtidigt som några i laget försökte lugna ner mig, sötisar :) Sen fick jag åka en sån där golfbil typ fram till omklädningsrummet där en av killarna i herrlaget bar in mig, kändes som taget ur en hjältefilm typ, haha :) Sen försökte jag få av mig det mesta av matchkläderna och så skjutsade tränaren hem mig, ända fram till dörren! Väl hemma upptäckte jag att det hade blivit ett stort hål i matchstrumpan precis där jag fick smällen, och blodig var den också så jag får väl ta och tvätta upp den innan jag lämnar tillbaks den ;) Sen tröståt jag iaf en kebabrulle och drack en massa pepsi till, men jag kanske åt och drack lite väl för mycket eftersom jag spydde några timmar efteråt. Eller så var det bara en reaktion efter smällen.
Sådär rolig har min dag varit, bättre får man väl leta efter? Nu ska jag lägga en ny ispåse över foten och sen sova. Ingen skola imorgon eftersom jag knappt kan gå, och dessutom måste jag kanske upp till sjukhuset som min tränare tyckte. Men jag får se, har ingen vidare lust att sitta där i timmar, då biter jag hellre ihop och låter det läka här hemma istället! GODNATT!
Och semifinalen vi spelade idag kan vi bara glömma, förlust med 2-1. Därmed ingen final för oss i år på Strömvallen. Där man upplevt tre av dom lyckligaste ögonblicken i hela sitt liv, dom tre senaste åren i rad då vi vunnit DM-guld. Den känslan är obeskrivlig. Men i år tog det slut, som allt annat. Bara att komma igen nästa år?
Min fot nådde också nästan sitt slut idag, trodde jag, på matchen. När det återstod kanske 10 sekunder(?) skulle jag precis skjuta iväg ett skott mot mål då en motståndare satsade allt för att få tag i bollen men istället träffade ovansidan/vristen på min fot. Det bara small och sen låg jag ner på planen och skrek av smärtan. Men sen grät och skakade jag mest för att jag hade så jävla ont och för att vi hade förlorat matchen. Så tränaren fick komma och linda och spraya foten med kylspray samtidigt som några i laget försökte lugna ner mig, sötisar :) Sen fick jag åka en sån där golfbil typ fram till omklädningsrummet där en av killarna i herrlaget bar in mig, kändes som taget ur en hjältefilm typ, haha :) Sen försökte jag få av mig det mesta av matchkläderna och så skjutsade tränaren hem mig, ända fram till dörren! Väl hemma upptäckte jag att det hade blivit ett stort hål i matchstrumpan precis där jag fick smällen, och blodig var den också så jag får väl ta och tvätta upp den innan jag lämnar tillbaks den ;) Sen tröståt jag iaf en kebabrulle och drack en massa pepsi till, men jag kanske åt och drack lite väl för mycket eftersom jag spydde några timmar efteråt. Eller så var det bara en reaktion efter smällen.
Sådär rolig har min dag varit, bättre får man väl leta efter? Nu ska jag lägga en ny ispåse över foten och sen sova. Ingen skola imorgon eftersom jag knappt kan gå, och dessutom måste jag kanske upp till sjukhuset som min tränare tyckte. Men jag får se, har ingen vidare lust att sitta där i timmar, då biter jag hellre ihop och låter det läka här hemma istället! GODNATT!
Kommentarer
Trackback
