Jag behöver stödhjul

Det har liksom blivit lite utav min grej att vurpa den senaste tiden. När jag var ute och gick med Nero nyss passerade vi 3:ans buss som var fullsatt och stod och väntade på tåget. Just då får hunden för sig att byta sida och kastar sig mellan mina ben från höger till vänster sida. Resultatet? Mig svärandes nere på marken, en buss där alla helt plötsligt stirrar ut genom fönstren och en överlycklig hund som undrar vafan jag gör nere på marken. Haha, rätt kul ändå så här i efterhand :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0