Josefine Karlsson

skjut mig...

Jobb 7-16 och stan med nejra, tess & carro är det som hunnits med idag. Tro inte att jag gått och grävt ner mig total bara för att jag jobbar inte. I lördags blev det dock väldigt mycket vila (vaknade inte förrän halv fyra fan), förfest hos tess, slick till 03.00, efterfest och hemgång vid lunch dagen efter. Godkänd helg, helt klart!

Nu återstår bara två och en halv arbetsdagar innan vi styr mot Stockholms skärgård för midsommarfirande med släkten. Längtar nått så in i helvete! Tänker dra i mig ett helt paket glass nu och hålla tummarna för att svullnaden i halsen lägger sig, här ska sjungas snapsvisor!

Andra jobbdagen avklarad, döööööda mig! Studentveckan har satt sina spår så att säga så nu får jag plåga mig igenom dagarna med feber, spränghuvudvärk och halsont. Men bit ihop och kör bara, om 3 dagar är det HELG!

Tänkte skriva ett inlägg om studenten men blev tammefan bara gråtfärdig, så jag avvaktar nog ett tag med det. Har varit helt nere ända sen i fredagsmorse då vi åkte till skolan för att hämta betygen och ta farväl...USCH. Nog om det. Nu ska jag gå och lägga mig innan tolvslaget för första gången på kanske...väldigt många veckor? 05.30 står iaf alarmet på och därefter väntar hard work i fem veckor! Sen får jag tre veckors semester i gävle innan vi lyfter mot paradiset - magaluf!!!

Om fyra dagar tar jag studenten, hur jävla sjukt är inte det? Studentveckan kickas igång 09.00 imorgon med ölfrukost i boulongern, sen väntar en oförglömlig vecka som kan sluta hur fan som helst!

MÅNDAG: Ölfrukost, brännbollsturnering, efterfest på Goya
TISDAG: Barrunda
ONSDAG: Heldag med klassen, fixa flaket
TORSDAG: Champagnefrukost, 13.00 - UTSPARK !!!!!!

Flyr vardagen och drar till jobbet istället. Ikväll väntar volleyboll och grillning med klassen, me like!

...och fler blir det. Har en jobbig period framför mig som jag fruktat hela livet. En åt helvete dålig timing med tanke på studenten. But life is life. Ska alltså till sjukhuset imorgon och träffa mitt älskade hjärta. Troligtvis ett sista farväl. Har varken psyket eller kraften som krävs, men för samvetets skull går jag dit. Att bara få sitta ensamma i några minuter, det räcker. Tar med mig M, risk för att det brister i förväg annars, att jag inte klarar mig ända fram. Tänker åtminstone försöka vara stark så länge jag kan. Ta hand om er ♥